Saker som hänt
När jag var 13 berättade mina föräldrar för mig och min bror att min mamma hade fått en dödlig sjukdom. De hade hämtat oss till vardagsrummet och berättade vad provresultaten hade visat. De visade att mamma hade mellan 1 – 15 år kvar att leva. Hon kunde alltså leva tills jag blev 14, eller 28. Det är rätt stor skillnad. Under en del perioder var det mycket gråt och mörker. Men livet fortsatte på något sätt ändå. Det måste ju det. Jag och min bror gick i skolan och när vi kom hem var det normalt med sjukhussäng och lyftkranar. Vi fick 3 år och jag är glad över att mamma hann vara med på min skolavslutning i 9:an. Hon var stolt och glad och hon visste att det skulle gå bra för mig i livet. Eftersom hon inte visste om hon skulle få vara med när jag tog studenten (när man går ur gymnasiet), hade hon köpt ett student-gossedjur till mig.
Även om jag saknar henne mycket ibland så vet jag att hon är stolt över mig. Och jag är stolt över att ha haft henne som mamma.
Becka
